Löfvén behöver basen så att inte toppen återigen rasar

Enligt de rykten som surrar under morgonen så är det Stefan Löfvén som blir partiets nästa ledare. När nu också Löfvéns mamma bekräftar det så känns det också som ett trovärdigt rykte. 

Löfvén har egenskaper som jag tror är viktig som partiledare. Lugn, sansad, klok och eftertänksam, ja så framstår Löfvén. Han har också stått utanför alla diskussioner och utspel kring partiet utåt vilket i det här sammanhanget får anses som en merit. Vi behöver en tänkare som också har möjlighet att kunna tänka nytt och våga förnya vår politik.

De kommentarer som hörs är att det är en nackdel att han inte sitter i riksdagen och att han kan få svårt i debatterna mot Reinfeldt. Ja de kommentarerna bottnar i en övertygelse om att det är i Riksdagen det mesta avgörs och att det är på den arenan som valen avgörs. Nu tror ju förstås inte jag att det är i riksdagens korridorer man bygger förtroende och vinner val. Därför hoppas jag och tror att Löfvén ser den breda kraften på alla arbetsplatser och hos de förtroendevalda i kommuner och landsting/regioner.

Vi står till partiets förfogande och vi är mer taggade än någonsin att kavla upp armarna och visa att valet av politik visst har betydelse och att vi måste börja att bygga på den breda basen så att inte toppen återigen rasar.

DN Aftonbladet SvD

Stor debattlust vid dagens kommunstyrelse

Dagens kommunstyrelsesammanträde bjöd på många, långa och intressanta diskussioner och inte minst flera viktiga beslut. Kommunstyrelsen beslutade bl.a. om en gemensam kostpolicy för kommunens verksamhet, ett beslut som nu kommer efter lång tids arbete både bland förtroendevalda och anställda inom måltidsservice. Den övergripande visionen, som vi nu föreslår kommunfullmäktige att anta, lyder:

  ”Alla matgäster, äldre som yngre, ska i en lugn och trevlig miljö erbjudas god, sund och säker mat som är hållbar på sikt för både hälsa och miljö”.

Personligen har jag arbetat med matfrågan på olika nivåer för jag tycker den är viktig ur flera aspekter. Den är viktig för barn, ungdomar och äldre, som är våra gäster, inte bara ur näring synpunkt utan också för att maten ger tid för avkoppling, samvaro men också därför att måltiden kan ge ett viktigt lärande om maten. Men maten är också viktig ur ett tillväxtperspektiv. Vi är en kommun och ett län som bevisat är duktig på området, en kunskap som kan användas i ett tillväxtperspektiv där maten/gastronomin bidrar till fler turister till länet.

Kommunstyrelsen beslutade också att slutligt fastställa utformning och ambitionsnivå för byggande av ny arena och att investeringskostnader ska rymmas inom givna ramar (260 mkr) och att nu bygget kan starta för att stå färdigt hösten 2013.

Ett viktigt utvecklingsprojekt, som i och med dagens beslut drar igång, är utveckla Östersunds skidstadion som arena för stora internationella tävlingar. Östersunds målsättning är att vara förstahandsval som arrangör av framtida stora arrangemang inom vintersporter vilket kräver en fortsatt utveckling av skidstadion, en arena i världsklass.

Som sagt var, debattlusten var hög och stundtals intensiv. Bra kanske samtidigt som jag inför framtiden på mer samförstånd och samarbete.

Det värsta kommer inte att hända idag klockan tre

Vare sig Håkan Juholts besked idag är att han avgår, vilket är troligast, eller att hans stannar kvar så är inget av de beskeden det som kommer att avgöra partiets fortsatta framtid. Vi är förvisso väldigt stukad av all den mediafokusering och de interna stridigheter som förekommit den senaste tiden. Men det värsta kommer inte att hända idag eftersom vi har den styrka som de flesta partier saknar dvs. en bred plattform av tusentals förtroendevalda och sympatisörer som vill och längtar efter att vi ska ta oss tillbaka likt en contortatall som behöver en brand för att växa sig stark igen.

Jag har fascinerats och förvånats över den personfixering som både vi själva men också media haft kring en enda person, dvs. vår partiordförande. Jan Helin försvarade sin tidnings (Aftonbladet) agerande tidigare i veckan i P1 med att deras Juholtfixering handlat om att syna hans ärlighet medan de låtit Carl Bildt ”gå fri” eftersom han inte hymlat om sin inblandning i Lundin Oil. Så kontentan av det resonemanget är att bara man är ärlig så finns det inte en omoralisk handling att granska och hur ärlig Bildt egentligen varit vet ju ingen eftersom han undgått den kritiska granskningen.

Men tillbaka till oss Socialdemokrater. Vi behöver fokusera på politiken och lämna mediagranskningen bakom oss för den kraften förgör mer än lyfter oss framåt. Så när nu VU partistyrelse och riksdagsledamöter förhoppningsvis kan lämna det interna gnabbet så hoppas jag att de ser oss övriga som vill vara och behöver vara den viktigaste kraften för att synliggöra och föra politiken framåt igen. Vi har suttit alldeles för länge på åskådarplats och ett vinnande lag behöver förankra politiken i människors vardag en vardag där vi övriga förtroendevalda befinner oss i varje dag. Så oavsett besked idag klockan tre så kavlar vi upp armarna och åter blir ett parti med en uppdaterad politik som människor känner igen sig i. Gör vi inte det då kommer definitivt det värsta hända.

Aftonbladet,   Expressen   DN   SvD   LT

 

Framtidstro stärker människor och landets utveckling

Idag är det partiledardebatt i Riksdagen. En viktig debatt för partiledarna den första för Jonas Sjöstedt, den kanske sista för Göran Hägglund och väldigt viktig för Håkan Juholt. Även om debatten är viktig för de nu nämnda så är det minst lika viktig för högerledaren Fredrik Reinfeldt som behöver förklara varför ojämlikhet och utanförskap utvecklar Sverige. Han kommer med all sannolikhet hävda att inkomstskillnaderna fortfarande är små och att Moderaternas politik bidrar till en ökad sammanhållning i vårt land.

Den bild statsminister Reinfeldt kommer att beskriva idag stämmer lite överens med verkligheten. Som SvD rapporterat har inkomsterna för den fattigaste tiondelen av befolkningen bara ökat med 1,7 procent på 20 år. Samtidigt har den rikaste tiondelen under samma period fått hela 63 procent mer. Särskilt anmärkningsvärt är att den fattigaste tiondelen i dag har 567 kronor mindre i plånboken varje månad jämfört med 2006.

För oss Socialdemokrater är det självklart att ökade klyftor hotar landets sammanhållning och vår ambition är att bekämpa ojämlikheten och det görs bäst genom att investera i arbete och utbildning. När Sverige behöver investera i kunskap och utbildning för att rusta människor och landet för de arbeten som kommer, ja då väljer regeringen att istället sänka krogmomsen för 5,4 miljarder en insats som inte kommer att öka Sveriges konkurrenskraft.

Den ökande ojämlikheten i Sverige oroar men det är en utveckling som går att vända bara viljan finns. Jämlikhet och sammanhållning har varit vårt lands styrkor och något som vi stolt kunnat lyfta fram som ett föredöme. Jämlikhet och sammanhållning har gynnat vår ekonomi och hur rätt det är förstärks bl.a av den internationella valutafonden som nu hävdar att den växande ojämlikheten var en bidragande orsak till finanskrisen. Högerpolitiken har inte den ambitionen eller viljan att ändra på den här utvecklingen. Vi behöver andra investeringar än den i sänkt krogmoms. Vi behöver investeringar i utbildning, arbete och infrastruktur och vi behöver investera i människor och i vår gemensamma välfärd.

 

Wipro och Meri, två intressanta företag i Östersund

Har som ambition att göra några företagsbesök i månaden. Som politisk ansvarig för näringslivsfrågor är det viktigt att träffa företagen, förstå deras behov och möjligheter och hur vi som kommun kan bidra till den utvecklingen. Igår besökte jag Wipro infrastructure-engineering i Östersund och Meri som är ett av Sveriges ledande profilföretag. Två jämtländska företag med Sverige och världen som marknad. Som så ofta när jag gör företagsbesök imponeras jag av den entusiasm och drivkraft jag möter. Båda besöken bjöd på intressanta samtal och inte bara om företagen utan också om Östersund som en fantastisk ort att bo och verka i.

En kommun i förfall eller en kommun med stora möjligheter?

För mig är självklart både Östersund och Jämtland en fantastisk plats att bo och leva i. En kommun med stora möjligheter till utveckling och som borde präglas av framtidstro och optimism. Jag ser det som mitt ansvar, både politiskt och som boende här, att jobba för en positiv utveckling och anda. Jag känner mig stolt att få bo och verka i en kommun med höga ambitioner och som i ett nationellt perspektiv utmärker sig positivt. Jag nämner några utmärkelser och satsningar att vara stolt över: Nominerad till årets kvalitetskommun, Sveriges främsta klimatkommun, Matlandethuvudstad, Sveriges sjunde bästa välskötta ekonomi, en av landets bästa idrottskommuner, rankas som en av de bättre skolkommunerna, Vinterstaden, Nationella Vintersportcentrum etc.

Utmärkelserna och satsningarna har sin grund i en politisk vision för ett hållbart Östersund och tillsammans bidrar det till unika möjligheter för en fortsatt positiv utveckling. Även om vi i grunden, mellan partierna, inte delat en politisk övertygelse så har vi förstått värdet av gemensamma och långsiktiga visioner vilket varit en viktig förutsättning för de framgångar kommunen haft på flera områden. Även om vi det senaste året sett en annan och mörkare politisk himmel så hoppas jag och tänker jobba för att vi återigen hittar tillbaka till ett samarbetsklimat som i det längre perspektivet är det bästa för Östersund.

Östersund har en attraktionskraft och styrkor som rätt använt kommer att skapa utveckling och jobb. Vi står inför hot som borde föra politiken närmare varandra. När skatteintäkterna viker pga. hög arbetslöshet och när staten drar sin hand från kommunerna, ja då krävs det kloka och modiga politiker som inte fastnar i partipolitiska ståndpunkter. När de som använder välfärdstjänsterna blir fler medan de som ska betala för dem blir färre då har vi en utmaning där vi behöver analysera varje del och se om vi kan göra saker och ting på andra sätt men också investera för att förbättra attraktionskraften så att vi blir fler att fördela utmaningarna på.

Vem vill flytta till en kommun som slutat hoppas? Vem vill flytta till en kommun som inte vågar satsa på framtiden? Vi behöver investera, vi behöver analysera våra kostnader och vi måste våga prioritera och förändra. Det är ett tufft arbete och mycket av det ligger framför oss. För det arbetet behövs modiga politiker men också en modig befolkning som vågar se att vägen framåt inte nödvändigtvis är den samma som vägen bakåt.

125 miljoner tas från skolan

Skolresultaten har de senaste fem åren försämrats samtidigt som skillnaderna mellan skolorna ökar och elevernas sociala bakgrund är mer avgörande än tidigare hur det kommer att gå i skolan. Många ungdomar lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg samtidigt som arbetsmarknaden kräver en högre utbildning.

Jag tror de flesta håller med om att alla skolor ska vara bra skolor, och alla barn och ungdomar ska få en god och likvärdig utbildning. Vi betalar skolan tillsammans för att alla unga ska få del av samma höga utbildningskvalitet och det finns också en opinion för att  skattemedel avsedda för skolan också kommer eleverna till del. Ändå tillåts 125 miljoner tas från barnen och ungdomarna för att hamna som vinster i privata fickor. Friskolorna har gjort detta möjligt. Lärarnas Riksförbund kommer i dag med en rapport som beskriver hur sex friskolebolag fört ut över 125 miljoner i koncernbidrag. Ett av bolagen av en vinstmarginal på över 15 procent, vilket anses bra ur ett ekonomiskt perspektiv.

Det måste till en folklig opinion mot denna resursstöld. Jag har inte alls något emot friskolor men när det är friskoleföretagens bästa som är drivkraften och inte elevernas bästa då tycker jag definitivt att det är ett problem. Det måste till en ordentlig debatt om detta och omågende följas av nödvändiga politiska beslut som omöjliggör att stora vinster tas från skolan och från barnens och ungdomars utbildning.

Från smörgåsbord till stripklubb

En stor happening idag när en striklubb öppnar i Mörsil? Ja, åtminstone är mediabevakningen stor och både tidningar, radio och tv ger gratisreklam till etableringen (nu även jag, hm…). Hur kan det löna sig att driva en strippklubb i lilla Mörsil, ja det återstår förstås att se. Helt klart är det att det lokala motståndet är mycket kompakt och de som ev. ser fram emot etableringen har ännu inte gett sig ut i debatten. En gång i tiden reste man till Mörsil och de aktuella lokalerna för att äta av det stora smörgåsbordet och går vi till förra seklets början så var det i första hand den höga och rena luften som lockade männsikor till orten. Jag minns hur jag som barn åkte den långa resan för att ta del av godsakerna som då serverades där och frågan är förstås nu om den nya verksamheten kommer att locka tillresta vilket jag förstås inte hoppas på. En stripklubb är inte vad en liten ort som Mörsil behöver och inte heller den marknadsföring som Åre eller Jämtland vill ha eller efterfrågar.

När torktumlaren övergick till (S)torm

Det har varit ett minst sagt omtumlade politiskt år och det nya verkar börja som det föregående slutade. För oss sossar som befinner oss strax utanför stormens öga är det frustrerande och känslan jag bär skulle kunna sammanfattas i maktlöshet. Jag tror att vi är många som känner lust och styrka till att bidra till den nödvändiga förändringen och frågan är när får vi vara med eller snarare när ska vi börja? Jag känner mig obekväm på läktarplats, där vi tar del av ett spektakulärt skådespel likt tjurfäktningen där vi nu är inne i fasen tercio de banderillas.

Det som verkligen är partiets styrka och som skiljer oss historiskt från andra och det som också byggt vårt land, det är alla krafter på gräsrotsnivå. Naturligtvis behöver partiet ett starkt ledarskap men de stora förändringarna som påverkar människors vardag sker framför allt på den kommunala nivån. Vi är dock beroende av en regeringspolitik som förstår den kommunala vardagen och som också ser behoven inte minst i skola, vård och omsorg. Den kopplingen saknas idag och där finns ett mycket stort utrymme att vara oppositionella.

Jag inser svårigheterna och jag förstår att partiets omstöpning kommer att ta tid just därför att den har så djup förankring hos människor och det finns en föreställning hos de flesta vad socialdemokrati är. Det innebär för den skull inte att den ser lika ut för oss alla men det borde vara en styrka mer än en belastning. Jag tror inte att det finns en sann socialdemokrati utan vår politik måste ha sin grund i människors vardag för det är där sanningen återfinns. Det känns som om det var där vi tappade bort oss och vi borde ha dragit i handbromsen långt tidigare när vi märkte att vi märkte att vi inte framstod som trovärdig i vår berättelse. Hur kunde Moderaterna ta över vår berättelse och dessutom framstå som trovärdiga bärare av den samtidigt som de agerar och får agera oemotsagda i motsatt riktning från människors vardag. För mig är det ett mysterium.

Ibland får jag känslan av att den förändring som många vill se är en återgång till den gamla politiken som i många hänseenden passerat bäst före datumet. Så min förhoppning är att vi socialdemokrater slutar att hänga upp oss på ledarskapet och istället börjar agera. Vad naivt att tro att allt hänger på ledarskapet för då frånsäger vi oss inte bara ett viktigt ansvar men också ett stort handlingsutrymme. Jag skulle vilja se mer av ett Lean tänk i vår politik även om det inte helt är applicerbart. Men ett tänk där vi för upp problemen till ytan och inte döljer dem, där vi jämnar ut arbetsbelastningen och där vi jobbar med ständiga förbättringar där alla får möjlighet att delta samtidigt som vi inte sysslar med överproduktion. Så frågan är, när är vi redo att börja?

2011, ett år likt de andra?

2011 ett år likt de flesta andra? Tja, det beror förstås på vem man frågar. I det större perspektivet så kanske det här året inte gjort stora avtryck i historien men djupdyker man så finns flera händelser som med säkerhet kommer att nämnas i historieböckerna. Jag nämner några händelser som hos mig gjort stora avtryck. Våren kantades av revolutioner i arabavärlden. Folkliga revolutioner som lyckades störta den ena efter den andra av självutnämnda ledare. Uppror som kostade människoliv men krig som till största del fördes på de sociala medierna, krig med ordet som vapen med andra ord. Man kan fundera om vi kommer att se samma utveckling i Nordkorea eller Burma, ja förmodligen inte under 2012 men förhoppningsvis inom en överskådlig framtid. 

Terrordådet på Utöya blev en händelse som påverkade oss starkt. En fruktansvärd händelse där många unga liv släcktes och som på ett brutalt sätt skakade om oss alla och där terrorn, som är vardagsmat i andra länder, till sist även nådde oss i Norden. Jag tror vi alla minns vad vi gjorde när vi nåddes av nyheten av den fruktansvärda händelsen, Min dotter påminde mig igår när vi passerade en by på väg från stugan. Det var just här mamma som vi hörde på nyheterna om Utöya. Hon kommer aldrig glömma det, vi kommer inte glömma.

I de här sammanhangen kan våra lokala händelser kännas som futtiga men ändå så viktiga för oss som bor här. Politiskt har det varit ett händelserikt men slitigt år. Som Socialdemokrat har det nog känts extra kämpigt. Jag var med när vi med acklamation sa ja till Håkan Juholt som partiledare. Då kändes det riktigt bra och samma grundkänsla finns kvar men den har naggats i kanterna av så mycket annat som har väldigt lite med politik att göra. På vår lokala nivå har det också varit kämpigt inte minst ur ett medialt perspektiv. Men har vi försvagats av det? Ja, tillfälligtvis har det nog varit så men jag kan garantera att vi är mer taggade än någonsin att jobba för en positiv uteckling av Östersund och för vårt län.

På det personliga planet då, vad finns att säga om det? 2011 har varit ett kämpigt år ur flera perspektiv och det har nog satt spår i historieboken om mig själv. Men vad brukar man säga, att motgångar stärker, ja i så fall blir jag farlig 2012. Dessutom så lovar jag mig själv att leva lite mer här och nu och ha ett större familjefokus. Jag ska dessutom satsa mer på löpträning och klara av åtminstone en halvmara under nästa år. I det politiska livet blir mitt nyårslöfte att blicka mer framåt och agera mer än reagera. Till sist så lovar mig och alla andra att den dag jag inte känner kraften till att vilja förändra och förbättra då ska jag lägga politiken på hyllan och hitta på något annat. Men än så länge är jag långt ifrån den känslan och det känns bra.

Gott nytt 2012!